Utställningen Unga Forskare
När jag påbörjade mitt projektarbete sa min handledare till mig att ligga i så jag kunde vara med på en utställning i mitten av mars som skulle hållas i Göteborg. Det var allt hon sa om det. Det var först när jag skulle anmäla mig som jag insåg att det var en tävling med projektarbeten! Tydligen kallades konceptet Utställningen Unga Forskare, UUF, och hölls runt om i landet i form av deltävlingar. Man kunde tydligen gå vidare till Stockholm! Tävlingsmänniskan i mig vaknade. Jag tappade dock hoppet när jag fick se listan på de andra bidragen. Jag fattade inte ens vad de handlade om, så avancerade var det! Men det är ju i alla fall en kul grej att vara med tänkte jag och bestämde mig för att njuta medan jag var där.
Dagen innan den skulle hållas åkte jag för att hämta de nytryckta böckerna. Jag var nervös för tänk om de inte alls skulle se bra ut.. Men de var urfina! Därefter åkte jag till Göteborg där jag skulle bo över natten hos min mammas kusiner. På morgonen var jag nervös som sjutton. För lite allt möjligt. För att juryn skulle såga mig, för att de andra skulle vara ljusår bättre och för att jag skulle svimma då jag skulle prata om projektet inför juryn. Väl framme vid utställningen var jag bland de första där, vilket var tur för då hann jag lugna ner mig lite. Jag åkte dessutom dit med en annan projektgrupp från Ulricehamn så jag var inte helt själv. Jag hade gått om tid på mig att plocka i ordning montern. Dessutom var stämningen väldigt go för alla som var där var så himla mysiga och snälla.
Därefter var det dags för presentation av juryn och sånt och till sist kunde utställningen börja. Jag hade oroat mig helt i onödan för juryn som gick runt verkade tycka om projektet och de var väldigt positiva överlag. Då tändes hoppet igen. (Även om det fortfarande kändes som om alla andra var väldigt bra och framförallt bättre). Jag kände samtidigt att det inte skulle göra något om jag gick vidare eller inte för det var så fruktansvärt kul att vara på plats, att få prata om det som man var bra på. Och sedan gick det som det gick! :D Det blev både ett litteraturpris (vilket inte var så svårt för jag var den enda som gjort en bok:P) och en plats till Stockholm! Dessutom var maten som serverades fenomenal.. Fisk och sparris och grejer..mmm;) Den här dagen var helt enkelt lyckad för även den andra gruppen från Ulricehamn gick vidare!
Så kul!
Dagen innan den skulle hållas åkte jag för att hämta de nytryckta böckerna. Jag var nervös för tänk om de inte alls skulle se bra ut.. Men de var urfina! Därefter åkte jag till Göteborg där jag skulle bo över natten hos min mammas kusiner. På morgonen var jag nervös som sjutton. För lite allt möjligt. För att juryn skulle såga mig, för att de andra skulle vara ljusår bättre och för att jag skulle svimma då jag skulle prata om projektet inför juryn. Väl framme vid utställningen var jag bland de första där, vilket var tur för då hann jag lugna ner mig lite. Jag åkte dessutom dit med en annan projektgrupp från Ulricehamn så jag var inte helt själv. Jag hade gått om tid på mig att plocka i ordning montern. Dessutom var stämningen väldigt go för alla som var där var så himla mysiga och snälla.
Därefter var det dags för presentation av juryn och sånt och till sist kunde utställningen börja. Jag hade oroat mig helt i onödan för juryn som gick runt verkade tycka om projektet och de var väldigt positiva överlag. Då tändes hoppet igen. (Även om det fortfarande kändes som om alla andra var väldigt bra och framförallt bättre). Jag kände samtidigt att det inte skulle göra något om jag gick vidare eller inte för det var så fruktansvärt kul att vara på plats, att få prata om det som man var bra på. Och sedan gick det som det gick! :D Det blev både ett litteraturpris (vilket inte var så svårt för jag var den enda som gjort en bok:P) och en plats till Stockholm! Dessutom var maten som serverades fenomenal.. Fisk och sparris och grejer..mmm;) Den här dagen var helt enkelt lyckad för även den andra gruppen från Ulricehamn gick vidare!
Så kul!
Kommentarer
Trackback
